Han är rolig min son. Ganska ofta säger han saker som jag själv skulle kunna ha sagt. Det är bara det att det är så mycket lättare att hålla med när det är man själv som säger det. Tex så cyklade vi på Fårö i tre dagar, sammanlagt blev det 11 mil faktiskt (fast det är redigt platt måste jag tillägga). När vi skulle äta visade det sig finnas en hel del caféer men inte så många riktiga restauranger och då hade han hela tiden invändningar som att "det inte räckte med en macka" eller "att han inte ville ha kall mat". Han sa det som det självklaraste i världen och jag kan ju inte säga så mycket emot honom för jag skulle kunna sagt samma sak själv (jag brukar föredra varm mat även om det kan vara jättegott med kall mat också). Råkar man då som i det här fallet vara på Fårös kanske bästa café får man försöka hitta något på menyn som kan passa eller lirka lite med att lova glass eller bulle efteråt. Lauters hette just detta stället. När vi cyklade förbi där dagen därpå så muttrade han "det stället tänker jag då inte gå på igen".
Friday, August 14, 2009
När man är hungrig på Fårö
Posted by Kristina Eriksson at 2:53 PM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment